Mina vänner, vad vore jag utan er
Jag känner det mer och mer
Allting förändras år för år, tiden går
Men såna som ni består
Jag är glad att jag känner er
Mina vänner, det bästa som livet ger
Det hänger ihop med er
Ensam i världen ville jag aldrig va’
Inte en enda dag
Jag är glad att jag känner er
När jag är på väg att tappa taget
Kör omkull eller ramlar överbord
Då hjälper ingenting över huvud taget
Utom att ni finns och ger mej mod
Mina vänner, vad vore jag utan er …
Och när jag tror att jag själv är bäst i världen
Satsar allt jag har på mitt eget liv
Då kommer ni och förändrar atmosfären
Skrattar högt och ger mej perspektiv
När jag låg i vaggan, tänkte jag som så:
”Här kan ingen stanna, jag ska lära mej att gå”
Nu tar jag ett steg till
Jag tar ett steg till
Ingen återvändo
Jag tar ett steg till
2 och 2 är 4, 2 och 3 är 5
Gick igenom skolan sen och vände och gick hem
Nu tar jag ett steg till
Jag tar ett steg till
Ingen återvändo
Jag tar ett steg till
Mycket ska man höra innan örona ramlar av
Mycket ska man fråga innan frågorna får ett svar
Mycket ska man göra för att vara den man vill va’
Ung och kär och galen, våren -67
Långa heta kyssar blev familj med barn och fru
Nu tar jag ett steg till
Jag tar ett steg till
Ingen återvändo
Jag tar ett steg till
Mycket ska man höra innan örona ramlar av
Mycket ska man fråga innan frågorna får ett svar
Mycket ska man göra för att vara den man vill va’
Snart är livet över, så är det med det
Vad som sen ska hända, det blir spännande att se
Då tar jag ett steg till
Jag tar ett steg till
Ingen återvändo
Jag tar ett steg till
Mina hjältar har dött, men sångerna lever
Mina hjältar har dött, men lever ändå
När John Lennon sköts ihjäl
blev det mörker i min själ
Men en som dom hängde opp på ett kors ger mej hopp
Mina hjältar har dött, men sångerna lever
Mina hjältar har dött, men lever ändå
När dom sköt Martin Luther King
begrep jag ingenting
Men en som dom hängde opp på ett kors ger mej hopp
Ja, jag vet jag nästan tappar modet om en sång dör ut
Ja, jag vet – vill väldigt gärna tro det –
Sången i sej själv kan aldrig ta slut
Mina hjältar har dött, men sångerna lever
Mina hjältar har dött, men lever ändå
Elvis Presley sa adjö, och jag ville nästan dö
Men en som dom hängde opp på ett kors ger mej hopp
Ja, jag vet jag nästan tappar modet om en sång dör ut
Ja, jag vet – vill väldigt gärna tro det –
Sången i sej själv kan aldrig ta slut
Mina hjältar har dött, men sångerna lever
Mina hjältar har dött, men lever ändå
Mahatma Gandhi ville fred. Ändå sköts han ned
Men en som dom hängde opp på ett kors ger mej hopp
Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser
Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga ”sån är jag”
När du mötte mej för allra första gången
Hade du en färdig bild av vem jag var
Efter halva första versen utav sången
Kunde du berätta hur refrängen var
Dina vänner hade sagt dej vad dom trodde
Och det svalde du med både hull och hår
Fastän ingen av dom visste var jag bodde
Och mycket mindre hur jag innerst inne mår
Kom och gå en mil i mina mockasiner …
När du känner mina steg i dina fötter
Alla groparna och hindren i mitt liv
När du anar lite mer av mina rötter
Kan du aldrig mer va’ kall och objektiv
Du ska veta, att ifall du bara lyssnar
Är det ekot av din egen röst du hör
Inte förrän allra sista tonen tystnar
Kan du veta vem jag är och hur jag mår
Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser
Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga ”sån är jag”
Långt innan morfars farfar lärde sej g
Hade han fått en grund att bygga på
Morfars farfars mamma torkade gonvrån
i tacksamhet till livet för en son
Utan att förklara, utan att förstå
kände dom gemenskap ändå
Vi lever p en glob, en underbar värld
Vi lever p en glob, med skör atmosfär
Vårt hem i rymden, gröna kontinenter, blåa oceaner
O o o o oh
Vi lever på en glob, en älskad planet
Vi lever på en glob, den bästa vi vet
Vårt hem i rymden under solen lever vi på globen
O o o o oh
Nu är det dags för oss som lever idag
att finna varandra i det hem som vi har
Som ett ljus i mörkret växte världen fram
Varelser i vatten och på land
Ur samma sorts materia, allihop är släkt
och kräver samma ömhet och respekt
Om allting vore annorlunda
och målat i en annan färg
Skulle ingen gå omkring och undra
vad man lever för i Sundbyberg
Men nu är våra ramar givna
Och tycker vi att dom är små
eller möjligen för överdrivna
får vi ta dom som dom är ändå
Livet har vi fått, som en gåva i vår hand
Givet kort och gott – det går an
Visst drömmer jag om Barcelona
och tänker väl på Taj Mahal
men är ändå inte alls förvånad
om jag når så där till Hudiksvall
En tanke flyger lätt som vinden
i drömmen om Jerusalem
Men sen biter jag mej själv i kinden
och är kvar i Sundbyberg igen
Livet har vi fått …
Det börja’ lite’ lugnt och stilla
En snickare från Nasaret
– gudomligheten i det lilla
så vi möjligen kan hitta rätt
Obeskrivligt stora under,
som känns igenom ben och märg
Dom har också sina givna stunder
till och med i lilla Sundbyberg
Livet bara gick sin gilla gång, ingen visste vad det var som hände
Bara att det var nånting på gång och det verkar vara utan ände
Ut ur mina dunkla drömmar och mål formades ett innehåll
Det som bara varit en symbol fick en helt annan roll
Då stod det där i svart på vitt:
”Här är jag och här är vägen vi ska gå.
Ditt liv är inte bara ditt”
Och jag kände att det här det tror jag på
Ja, jag måste gå (det måste gå)
Solen gick ur moln, du tog min hand och jag kände vad det här betydde
Många gamla lögner som försvann med skuggorna när dagen grydde
Vandrar i ett ljus som ingen kan nå, söker än och finner svar
Mycket får jag aldrig reda på, men jag vet vad jag har
Då stod det där i svart på vitt …
Svart på vitt – det var alldeles uppenbart
Svart på vitt – det var inget att tveka på
Efter natt kom en dag och min väg är klar
Ja det tror jag på och jag måste gå (det måste gå)
Vart är vi på väg, jag anar och tror, mera än jag gjorde då
När jag inte visste nånting om vilken väg jag skulle gå
Låt ditt ljus lysa i mörkret
Så vi ser vart vi ska gå
Låt din tro visa oss vägen
Mot det mål som vi vill nå
Låt ditt ljus lysa i mörkret
Låt ditt hopp leda oss fram
När vi går framåt i natten
Då behöver vi varann
I en vilsen värld som vi lever i
Full av hopplöshet, och det känns
Det finns ingenting, som betyder mer
Än en gnista hopp som tänds
Låt ditt ljus lysa i mörkret …
Många människor äger ingenting
Varken hus och hem, eller mat
Du som kämpar för en förändring
Världen väntar desperat