Inspelad: 1970 och 2019
Skivbolag: little beat records
Producent: Claes af Geijerstam
Sång: Ingemar Olsson
Kör: Claes af Geijerstam (1970) Frank Ådahl (2019)
Trummor: Ola Brunkert
Gitarr: Janne Schaffer,Ingemar Olsson
Bas: Björn Stolt
Piano: Ingemar Olsson, Nils Kjellström
Flöjt: Tommy Koverhult
Studios: Europafilm, Ebegård, St1
Tekniker: Björn Almstedt, Conny Ebegård, Roger Krieg
Ingemar skrev både text och melodi 2018, speciellt för den här plattan. Utmaningen var att göra melodin på samma harmonier som den låt på engelska, som inledde LPn ”Livs levande” 1970 Första tanken var att översätta Paul Simon’s låt ”Mrs Robinson” till svenska så nära textens originaltanke som möjligt. När det svenska förlaget inte gick med på det, skrev Ingemar en helt ny låt om en tänkt barndomsvän, som har fått sina törnar i livet och bär på hemligheter.
Hela albumet är Janne Schaffers debut som studiomusiker – och den här låten domineras av hans elektriska gitarrer och kreativa idéer. Ingemar dubbar vissa basgångar på piano.
Det hela förstärks nu – 49 år senare – av Frank Ådahls körer.
Fru Robertson
Du minns nog inte mej
Men nu vill jag sjunga med dej
Sången vi kunde för längesen
Nu får vi sjunga igen
Jesus älskar alla barnen
på vår jord
Sanna mina ord
Kära fru Robertson
Himlen rymmer både dej och mej
Både dej och mej
Fru Robertson
Jag undrar hur du mår
Du är väl rädd om dej själv
För du är värd mer än du förstår
Det är lika sant som igår
Jesus älskar alla barnen …
Fru Robertson
Din egen hemlighet
Du trodde ingen som vet
Nu kan du öppna din garderob
Du har en vän som förstår
Jesus älskar alla barnen …
© little beat music
När Ingemar var 18 år skrev han låten As I Am, med text om en ung man, som kände sej ensam och längtade efter en flickvän.
Den spelades in på skiva av popgruppen The Things, där sångaren George ”Jojje” Bergenvik var en av Ingemars barndomsvänner. Tre år senare tyckte Ingemar att melodin fortfarande var bra, men kände mer för att använda titeln på svenska för att beskriva sin nyupptäckta kristna tro.
När musikbakgrunden var färdig, kom flöjtisten Tommy Koverhult till studion och spelade ett solo före sista sticket.
Ingemar Olsson
Världen är så stor så stor
Större än du nånsin tror
Men Gud som har barnen kär
ser ändå en som är
sån som jag
Undrar hur det kommer sej
att han tar sej tid med mej
Undrar om och om igen
Att han bryr sej om en
sån som jag
Det är ganska ofattbart
men underbart hur bra man har’t
Fast det händer att jag gör
mycket som man inte bör
Gud är ändå min far
Och ett av barnen han har
det är jag
© little beat music
Sommaren 1966 var Ingemar tre veckor i Wien, tillsammans med en grupp ungdomar från hela Europa genom organisationen Operation Mobilisering. Uppdraget bestod i att övertyga österrikarna (och sig själva) om att förvandla sin katolska tro mer personlig. En amerikansk kille i gruppen nynnade ofta på en melodi med texten Somebody’s Knocking.
När Ingemar kom hem utvecklade han sången till tre verser och en refräng. 52 år senare översatte han den till svenska.
Janne spelar elektrisk leslie- och akustisk nylonsträngad, Ingemar akustisk stålsträngad gitarr. Frank Ådahls svenska backup-körer lyfter låten ytterligare
Sommaren 1970 spelade de låten live i Clabbes radioprogram Opopoppa från Sollidenscenen på Skansen.
Ingemar Olsson
Nån står och knackar på din dörr
Nån står och knackar på din dörr
Undrar bara, vem kan det vara
Nån står och knackar på din dörr
Nån står och knackar om igen
Nån som ser ut att va’ en vän
Undrar bara, vem kan det vara
Nån står och knackar på din dörr
Tänk ifall det vore Jesus själv som stod där utanför
Och gärna ville komma in
Ja, då skulle du nog öppna upp din dörr
Och hela himlen vore din
Nån står och knackar på din dörr
Nu, som så många gånger förr
Undrar bara, vem kan det vara
Nån står och knackar på din dörr
© little beat music
En låt med många oväntade harmonibyten.
Janne spelar sin gitarr genom ett nyinköpt leslie-kabinett, som han var väldigt stolt över. Alla gillade det soundet, som hörs på fler av låtarna.
Ingemar Olsson
Han står här mitt ibland oss
Han ser ut precis som vi
Och vet man inte om det kan man bara går förbi
Han kan va’ fattig, han kan va rik
Han kan ha trasiga skor
Han kanske inte vet var han bor
Men han behöver dej och mej
Vill man titta efter
Så ser man honom lätt
Ideligen, överallt och på många, många sätt
Han kan va’ gammal, han kan va’ ung
Han kan va’ liten och stor
Han kan ha eget kontor
Men han behöver dej och mej
En typisk medmänniska
Som lever överallt
Han fryser utan mänsklig värme
Det blir så mörkt och kallt
Om jag vet för vem jag lever
och vet på vem jag tror
Därför måste jag väl också ta vara på min bror
Han kan va’ fattig, han kan va rik
Han kan ha trasiga skor
Han kanske inte vet var han bor
Men han behöver dej och mej
© little beat music
När Ingemar var tolv år och fick sin första gitarr lärde han sej ganska snart den här folksången. Ackordföljden hittade han däremot på flera år senare.
På inspelningen spelar Ingemar tolvsträngad och Janne nylonsträngad gitarr.
I stället för trummor sitter hela gänget och slår takten på stora filmrullar i pappkartonger, som dom hittade nånstans i Europafilms lokaler.
Ingemar Olsson
Ingen lever ensam
ingen är en ö
Alla här på jorden
möts och säger adjö
Ingen lever ensam
ingen är en ö
Alla är tillsammans
tills vi måste dö
Jag hörde några toner
en en enkel melodi
En sång för millioner
med samma mening i
Ingen lever ensam
ingen är en ö …
Vi känner samma längtan
vi sjunger samma sång
Vi delar hela livet
och evigheten lång
Ingen lever ensam
ingen är en ö …
© little beat music
På engelska No Man Is an Island – en given publikfavorit och konsertfinal på 70-talet, som alltid bäddade för ett extranummer. Den kom direkt efter att Ingemar först sjungit standardversionen och sen sagt:
– Jag undrar hur en ung Elvis Presley skulle ha gjort den här låten?
När bakgrunden var klar, gick Janne ensam in i studion för att ”grymma” på gitarren.
Tack vare en lyckad feed-back mellan gitarr-mik och förstärkare låter det som en accelererande motorcykel i mitten av gitarrsolot.
Ingemar Olsson
Ingen lever ensam
ingen är en ö
Alla här på jorden
både möts och tar adjö
Men ingen är ensam
Ingen är en ö
Alla är tillsammans
till den dan vi måste dö
Jag hörde några toner
en enkel melodi
En sång för millioner
med samma mening i
Ingen är ensam
ingen är en ö
Alla här på jorden
både möts och tar adjö
Vi känner samma längtan
vi sjunger samma sång
Vi delar hela livet nu
och evigheten lång
Ingen lever ensam, ingen är en ö …
Vi känner samma längtan …
Ingen lever ensam …
© little beat music
Ett embryo till låten skapades av Ingemar tillsammans med Ola Dorve 1969, när dom som teologistudenter försökte uttrycka tanken på himlen så barnsligt och konkret som möjligt.
När Janne vid inspelningen började skapa svävande klanger på gitarren, rullade Ingemar fram en vibrafon, som stod i ett hörn av studion och förstärkte stämningen.
– Spelar du vibrafon? undrade Clabbe
– Nej, egentligen inte. Men jag provar
Ingemar Olsson
Om jag hade en kikare
Då skulle jag vilja se
till himlen hurdant det är
med pärleportar och med gator utav guld
och människor i vita kläder
Om jag hade en telefon
Då skulle jag ringa på’n
och hoppas att jag fick på trå’n
nån enda en som kunde tala om för mej
och säga hur han trivs i himlen
För nog undrar man ibland och tänker hit och dit
om himlens land och allt det där
som man har lärt i söndagsskolan
och man undrar ganska barnsligt om det verkligen kan stämma
Om jag hade en flygmaskin
då skulle jag sätta fart
och flyga upp till himmelen
och undersöka om det är så underbart
som jag har hört det är i himlen
© little beat music
Inspirerad av Bob Dylan och John Lennon hade Ingemar också börjat spela munspel. Först i popbandet Sounds och sedan som soloartist. Ibland hade han en ställning runt halsen, så att han kunde spela gitarr samtidigt.
Sångtexten (förstärkt av munspelet) uttrycker frustration över att det finns folk, som inte accepterar att man tror på Gud.
Ingemar Olsson
Det finns dom som tror att du är ren inbillning
Bara någonting som man har hittat på
För att lura folk som inte har urskillning
Men jag tror på dej i alla fall ändå
För jag struntar väl i andras teorier
Vad dom snackar om bekymrar inte mej
För jag vet att det var inga fantasier
som jag träffade den dan jag mötte dej
Utan dej är livet ingenting att ha
Men nu, nu är det faktiskt riktigt bra
Det var någonting som började fungera
som jag förut inte visste någonting om
Och det började att omdimensionera
allting inuti och alltihop runtom
Fast ibland försöker jag att bortförklara
allting underbart som hänt med mej sen dess
Men då märker jag, det går ju inta bara
Jag är tydligen förvandlad alldeles
Utan dej är livet ingenting att ha
Men nu, nu är det faktiskt riktigt bra
© little beat music
En amerikansk spiritual – Jesus Walked This Lonesome Valley – inspelad på skiva av bl.a. Elvis Presley. Ingemar hörde den först med The Kingston Trio, som hade skrivit egna talade verser mellan refrängerna.
– Kan dom, så kan väl jag, tänkte Ingemar, skrev egna mellanverser och framförde det hela à la Johnny Cash.
Med tre tonartssänkningar, så blir sista refrängen väldigt låg. På den här låten har Nisse klivit ut från kontrollrummet för att spela piano.
Trad / Ingemar Olsson
Jesus gick den svåra vägen
Han måste gå sin egen väg
Det var bara han som kunde gå den
Han måste gå sin egen väg
Han var absolut ingen vanlig person
Invände alltid mot tom religion
Den fattige såg han som viktig och rik
Avrättades av brutal politik
Jesus gick den svåra vägen …
Visst var han gudomlig, men också en man
som grät och förtvivlade grundligt ibland
Men uppgiften hade han fått av sin far
Den svek han aldrig, den hade han kvar
Jesus gick den svåra vägen …
Detsamma gäller för dej och för mej
Vi måste säga ja eller nej
I allt som vi möter på olika sätt
och våga stå upp för det som är rätt
Vi måste gå den svåra vägen …
Så fastän du väljer din egen väg
går Jesus med dej varenda steg
Alldeles ensam måste du gå
men är aldrig övergiven ändå
Du måste gå den svåra vägen …
© little beat music
Ingemars pappa Herbert Olsson var baptistpastor. När sonen sedan också bestämde sig för att läsa teologi, gjorde han det parallellt vid Uppsala Universitet och på Svenska Baptistsamfundets skola. Samfundets tidning hette Veckoposten.
Sångtexten ger en ironisk kommentar till det religiösa etablissemanget och musiken är ännu ett exempel på Ingemars otraditionella harmonier.
Janne spelar wah-wah-gitarr och Clabbe hjälper till med kör-sången.
Ingemar Olsson
En gång i veckan kommer den
som en kär och trogen vän
till många religiösa hem
och meddelar den rätta sanningen
Veckoposten
Den kostar sitt samfund mycket klöver
men dom tror att vi behöver
ha en tidning som vårt sinne söver
och hindrar oss till andra samfund att gå över
Veckoposten
Veckoposten fyller en mission
Den håller oss kvar i den rätta tron
Har man inte Veckoposten
Blir man kanske lurad utav Hemmets Vän
Spaltmeter efter spaltmeter
upptas av stora pang-nyheter
Nu vet vi snart vad alla heter
av vårt samfunds alla små profeter
Veckoposten
Veckoposten fyller en mission …
Man kan slå sej för sin panna
men den har kommit för att stanna
Den är den enda rätta, sanna
fast det finns en tio – tjugo likadana
som Veckoposten
© little beat music
Ingemars första låt i 6/8-takt. 1970 hette den Wonderful.
Ett par USA- turnéer senare fick den titeln Incredible. (LPn Journey 1980).
Den svenska titeln är Helt enkelt underbart (Ingår i Musikalen Pappa).
På den här låten kör Björn också sin bas genom Jannes leslie-kabinett
Ingemar Olsson
Jag säger igen, jag har sagt det förut
men saken är den, att det aldrig tar slut
Förlåt om jag tjatar, men lyssna ändå
Du måste försöka förstå
Det handlar om det bästa som
en människa nånsin kan få
Jag läste en bok, som var gammal och tjock
Småningom fick jag väl nästan en chock
när jag läste om pappa, en älskande far
Tanken var alldeles klar
Jag tänkte om och om igen
Det här är väl himmelen
Det är oerhört, ofattbart
Helt enkelt underbart
Det är oerhört, ofattbart
Helt enkelt underbart
Jag vet att det kan verka konstigt för den
som inte har upplevt verkligheten
bakom orden som jag läste en gång
och tror att det är something wrong
Men allt jag vet är bara det
att hjärtat är fullt utav sång
Det är oerhört, ofattbart
Helt enkelt underbart
Det är oerhört, ofattbart
Helt enkelt underbart
© little beat music
Nånstans i tonåren upptäckte Ingemar att rock-artisten Little Richard också var baptistpastor, precis som hans egen pappa Herbert. På en av Little Richard plattor fanns låten I’ve Got Joy, som Ingemar också började sjunga.
Janne släppte loss alla sina arrangörsidéer och vände en enkel tre-ackordslåt till jazz-rock á la Chicago. Kören består förutom av Ingemar och Frank också av Carina Ådahl, för det behövdes en kvinnlig röst i låtens avslutande party-stämning.
Trad / Ingemar Olsson
Jag är så glad, glad, glad, glad, lycklig och glad
Lycklig och glad, lycklig och glad
Jag är så glad, glad, glad, glad, lycklig och glad
Lycklig och glad är jag
Kan inte fatta att just jag får va så lycklig och glad
Lycklig och glad, lycklig och glad
Kan inte fatta att just jag får va så lycklig och glad
Lycklig och glad är jag
Jag är så glad …
Jag känner himlen här på jorden, lever lycklig och glad
Lycklig och glad, lycklig och glad
Jag känner himlen här på jorden, lever lycklig och glad
Lycklig och glad är jag
Jag är så glad ….
Nåt som jag inte kan förklara, ändå får jag bara vara
Lycklig och glad, lycklig och glad
Nåt som jag inte kan förklara, ändå får jag bara vara
Lycklig och glad är jag
Jag känner himlen här på jorden …
Jag är så glad …
© little beat music
