Det gällde ett vad. Han hade 120 timmar på sej för att finna en människa, som var fullständigt lycklig.
”Fullständigt lycklig” betydde en person som var totalt nöjd med sin tillvaro, inte sörjde över nånting, inte saknade nånting och inte kunde klaga på nånting.
Uppdraget ansågs färdigt när han kom tillbaka klädd i denna persons skjorta.
Han hade fri tillgång till telefon, dator, flyg, bil och båt och alltså 5 hela dygn till sitt förfogande.
Han började i Beverly Hills bland filmstjärnorna. Bland dessa rika, vackra och framgångsrika människor, borde han väl snabbt kunna hitta någon som var fullständigt lycklig. Skjortan, som han skulle ta med sej hem, skulle dessutom vara av allra bästa kvalitet.
Det visade sej tyvärr ganska snart, att han hade fel. Han tyckte faktiskt att hans egna grannar där hemma ofta verkade lyckligare. Så han åkte hem igen.
Men när han nu började undersöka sina grannar lite närmare, märkte han att ingen var riktigt nöjd där heller. Alltid var det nå’t som var fel. Antingen regnade det, och det var inte bra. Eller också var det sol, och då var det för varmt. Var det snö, var det för mycket eller för lite. Många tyckte nog att livet var ganska skapligt. Men någon som var ”fullständigt lycklig”, och som kunde ge honom sin skjorta, hittade han inte.
Nu blev det ett ivrigt sökande på nätet, ringande och mejlande runt om i världen. Var skulle han hitta denna människa?
Det var inte förrän det bara återstod 11 timmar av den allra sista dagen, som han lyckades!
Historien förtäljer inte om det var i Asien eller Afrika, som han fanns. Det kan också ha varit på någon annan kontinent. Men nu satt i alla fall denna eftersökta person livs levande framför vår hjälte. Ögonen strålade ur ett vänligt ansikte. Händerna vilade lugnt i knät och hela atmosfären var så harmonisk, att vår hjälte inte hyste minsta tvivel: Här sitter en fullständigt lycklig människa.
Det var bara ett problem: Han ägde ingen skjorta.
© Ingemar Olsson[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]