Ingemar Olsson | För stor näsa

För stor näsa

by ingemar on mars 22, 2016 in BLOG

Näsa

Jag har alldeles för stor näsa …

Den sitter visserligen på rätt ställe, är lätt att lukta med och fungerar för övrigt som den ska. Men den är alldeles för stor! Särskilt när man ser mej från sidan, tycker jag det är väldigt tydligt.

Det fanns en tid, när jag alltid gick omkring och vred på huvudet, för att folk inte skulle se mej i profil. För då var jag övertygad om att dom skulle tvärstanna och bara ställa sej och stirra på min stora näsa.
Den skjuter liksom fram som en projektil mitt i ansiktet på mej. Och precis som en hoppbacke för skidor är det en liten uppåtböj längst fram också. Det kanske inte är så många som lägger märke just till det, men jag vet att är så. Och det är illa nog.

Vad tänkte Vår Herre egentligen på, när han utrustade mej med en sån här kran? Menade han att en näsa av den här typen skulle göra att jag inte blev för stöddig? Eller tänkte han att en sån här näsa skulle hindra mej från att ha för stor framgång hos det motsatta könet och på så sätt rädda mej ur en del trassliga förhållanden?
Ville han kanske rädda mej från att få en massa falska vänner … Var det så han menade? Dom som tyckte om mej, skulle göra det för min egen skull, inte för att jag var perfekt, utan ändå. Trots näsa och andra brister.

Eller … tyckte han kort och gott att den var snygg? Oerhörda tanke!
Han gjorde mej helt enkelt så här – näsa och allt – beskådade sitt verk och sa:
– Varsågod, här har du ditt liv. Så här ser du ut och så här fungerar din kropp; din hjärna, dina armar, dina ben, din fantasi, din skaparförmåga, alltihop … inklusive näsan! Förutsättningarna finns. Nu får du göra vad du vill. Och du behöver inte jämföra dej med nån annan. För du är annorlunda. Alla är annorlunda! Jag gör nämligen inga kopior. Bara original. Och jag är nöjd med dej. Här har du ditt liv. Varsågod!

Okej, om det var så Vår Herre resonerade, när han skapade mej, så kan jag begripa: Om ingen näsa ska vara den andra lik, så måste det förr eller senare bli läge för just en sån variant som min. Det är klart.

Och visst – det allra sämsta jag kan göra, är förstås att ägna en massa tid och kraft åt att försöka ändra på det som är givet.
Det finns ju så mycket som inte är givet, som jag kan lägga ner tid och kraft på i stället:
Varför ska till exempel Svea Molin sitta ensam i sin lägenhet och inte ha nån att prata med?
Det kan jag göra nånting åt.
Och varför ska en del människor ha alldeles för mycket att äta, medan andra måste svälta?
Det kan jag också påverka. Åtminstone lite grann.
Och varför ska vissa människor känna sej helt värdelösa, bara för att dom inte ser ut som filmstjärnor. Varför ska en del människor behöva tro, att dom bara har kommit till av en slump? Att livet är meningslöst och att dom inte kan göra nånting åt det.
Vem har bestämt, att den ena ska anses vara mer värdefull än den andra? Ja, inte är det Vår Herre i alla fall!
Och vem har bestämt, att det skulle vara vackrare att se ut på det ena eller på det andra viset?
Såna känslor ska ingen människa behöva gå omkring med!
Det kan jag påverka.
Jag tror jag har näsa för det.