Ingemar Olsson | New York är en tuff stad

New York är en tuff stad

by ingemar on mars 20, 2016 in BLOG

New York är en tuff stad

NYtraffic (1) Det är 32° varmt och mitt plan går från La Guardia Airport om två timmar.

Igår var jag ute och gick på Broadway mitt i natten alldeles ensam. Det kändes lite kymigt. För säkerhets skull hade jag lämnat det mesta av mina pengar kvar på hotellrummet, när jag gick ut. Man vet ju aldrig … New York är en tuff stad.

Men det gick bra. Jag blev varken mördad eller rånad. Och dan efter står jag på gatan med min gitarr, axelväska och jättetunga resväska och väntar på linjebilen till flygfältet.
– Är det inte den som står där borta, förresten? tänker jag och tittar på en vinröd Dodge Van med 8 personer i och bakdörren öppen. Jag frågar en tjej i 22-årsåldern, som står i närheten.
– Jovisst, svarar hon. Den går om tre minuter.

Jag kånkar fram min blytunga väska till bilen och lyfter in den och gitarrfodralet i bagageutrymmet. Både väskan och fodralet är för övrigt noga låsta med nyckel. För säkerhets skull. Man vet ju aldrig!

Tjejen, som jag pratat med, visar sej jobba åt linjebil-bolaget och hon talar om för mej att resan kostar 8 dollar. Jag tar fram plånboken för att betala, men upptäcker att jag bara har 6 dollar.

– Visst, ja! Jag tog ju ur pengarna igår kväll, när jag skulle ut på stan. Jag börjar rota i min axelväska. Var är pengarna? Jag tittar upp på tjejen, som står bredvid mej.
– Jag kan ju betala direkt till chauffören, när han kommer, säger jag med ett ansträngt leende

– Det är jag som är chauffören, svarar hon kort

Hon tittar på klockan och säger att jag måste skynda mej på.
Jag letar frenetiskt i axelväskan:
Flygbiljetter, pass, böcker, noter, block och penna, freestyle, CD-skivor … allt möjligt, men inga pengar. Var har jag lagt dom?

– I’m sorry, säger chauffören. Om ni inte kan betala, så får ni lyfta av era väskor och stanna kvar. Vi måste åka nu.

– Men jag måste också åka nu, invänder jag. Annars missar jag ju mitt plan! Pengarna ligger säkert i den stora resväskan. Jag kan betala 6 dollar nu och leta reda på resten medan vi åker.

– I’m sorry, säger chauffören igen, det kan jag tyvärr inte gå med på. Jag har blivit lurad på pengar så många gånger. Resan kostar 8 dollar och nu får jag be er lyfta av era väskor!

NYtaxi Jag är helt förstummad. Det hjälper inte hur förtvivlad jag är. Hon har varit med förr. New York är en tuff stad och den som inte har pengar har inget här att göra.

På sätt och vis kan jag förstå henne. Hon är född och uppväxt med det här systemet. Alla måste tjäna pengar, konkurrensen är stenhård och ingen får nånting gratis.

Den som är för mjuk och godtrogen, blir hänsynslöst utnyttjad och lurad.

Hon säger själv att hon har blivit lurad många gånger. Hon kanske har litat på folk och blivit sviken hundratals gånger. Och hur många gånger ska man förlåta, egentligen? Sjuttio gånger sju gånger, sa Jesus. Det blir 490 gånger det.

Men tänk om den här tjejen redan har blivit lurad 490 gånger och förlåtit alla gångerna. Och så kommer jag som nummer 491 och försöker lura henne igen!
Tror hon alltså.

Men jag tänker ju inte lura henne! Det är det som är den stora skillnaden.
Men hur ska hon kunna veta det? Mina ord övertygar henne inte och inte mitt ärliga utseende heller.
Och medlidande kan hon inte känna, eftersom hon utgår från att jag tänker lura henne.

Då får jag en sista desperat idé. Jag tar av mej min armbandsklocka och ger den till henne tillsammans med med mina 6 dollar.

– Här, säger jag. Ta pengarna och klockan, så åker vi. Om jag hittar mina andra pengar i resväskan medan du kör, så får jag tillbaka klockan. Annars får du behålla den.

Hon tittar på klockan, slår sen uppgivet ut med händerna och säger

– Allright, hoppa in!

Det var ett elände att jag hade låst resväskan med nyckel. Nu får jag krångla ganska mycket inne i bilen innan jag lyckas öppna den.
Det känns också tämligen pinsamt att stå där och gräva bland strumpor och kalsonger, inför mina 8 medpassagerare.

Men fem minuter senare har jag hittat pengarna. I resväskan. Instoppade i en sko! Då minns jag hur jag tänkte igår:

– Bäst att gömma pengarna, ifall nån bryter sej in på mitt rum, medan jag är ute. Man vet ju aldrig. New York är en tuff stad.

Fortsättning …
THE GOOD GUY