Att få sin första slips
by on mars 7, 2016 in BLOG

slips

Slips – det är ett underligt plagg, som inte gör nån som helst nytta. Den är mest ivägen, hamnar i filmjölken, fastnar i hissdörren, eller blåser upp i ansiktet. Själv använder jag aldrig slips! Det vill säga, jag har inte gjort det tills idag. För nu har jag nämligen fått en.
Goda vänner tyckte att jag behövde den:

– Ingemar, allvarligt talat! Du har fyllt 50, har familj och Volvo och eget hus. Vi tycker att du ska ha en slips!
Visserligen är flera av låtarna på din senaste platta ganska häftiga. Och visserligen har du fortfarande svårt att stå still på scenen, när du sjunger. Men du är definitivt ingen pojkspoling längre. Och det tycker vi måste markeras på nåt sätt. Här får du en slips. Varsågod!

Och så står man alltså där med en slips! Frågan är nu om jag ska ta den på mej?
Eftersom jag utgår från att mina vänner tycker att jag är snygg i mej själv, med eller utan slips, så kan det ju inte vara mitt utseende som saken gäller. Nej, det måste vara nånting annat dom är ute efter. Den här tygbiten har tydligen ett sorts symbolvärde. Den representerar nånting, som mina vänner tycker att jag borde ta till mej …

När jag säger att jag aldrig har haft slips, så är det faktiskt inte riktigt sant.
Min första slips var blå, med en cowboy på. Jag fick den när jag skulle börja skolan. Hemma i kvarteret var det ingen av oss smågrabbar som hade slips. Nej, var det nåt vi hade om halsen, så var det i så fall haklappen, eller dörrnyckeln i ett snöre. Men nu hade det hänt nåt nytt. För där satt dom, smågrabbarna i sandlådan, i sina galonbyxor och stirrade i stum beundran på undertecknad, 7 år, som beslutsamt tog sina första kliv ut i stora världen. Och om halsen hade jag en slips!

Slipsen markerade klart och tydligt, att jag tillhörde en ny grupp. Jag var inne i ett nytt sammanhang. Grabbarna i sandlådan var klart distanserade, nu var det klasskompisarna som gällde. Jag visste att det var så och ville visa det också.
Därmed inte sagt, att det alltid var lätt att hävda sej i det nya sammanhanget.
Till exempel, så kunde jag inte knyta min slips själv. Den slips som jag hade var därför köpt färdigknuten och var försedd med ett resårband, som gick under kragen utan att synas. Det visste naturligtvis mina klasskamrater om. Och för att hindra mej från att bli alltför stöddig i min nya slips, så passade dom på att dra i den då och då. Varpå resårbandet töjde ut sej, förstås. Och när min lömske klasskamrat sen släppte taget, så for slipsen upp och smällde till mej på halsen. I värsta fall lossnade den lilla kroken från den lilla ringen i resårbandet och hela slipsen ramlade ner på golvet. Dom stilpoäng, som jag eventuellt hade fått med hjälp av slipsen, var ohjälpligt borta, när jag i skam och nesa böjde mej ner och tog upp slipsen från golvet.
– Aldrig mer slips! tänkte jag.

Men … tolv år senare hade jag gått ut gymnasiet och steg definitivt in i vuxenvärlden. Detta avgörande steg i livet måste ju markeras på något sätt. Den här gången skedde det med hjälp av en långsmal bit svart skinn, som jag lärde mej att knyta snabbt och elegant under hakan. Inga resårband här inte! En lång period kände jag mej riktigt flott. Vuxen och etablerad och med svart slips.

Men snart drabbades jagv av andra känslor:
– Vad är det för samhälle jag lever i egentligen? Och vilka är det som bär slips? Jo, byråkraterna, direktörerna, makthavarna … Vem vill va’ som dom? Jesus själv var ju snarare en rebell, som vände sej mot maktmissbruket och det förljugna etablissemanget. Och han gick omkring i sandaler och en enkel mantel.

Slipsen åkte av och jag blev känd för mina jeans och vita träskor. Hade jag nåt om halsen så var det en lång, mjuk halsduk. Definitivt inte slips! Här skulle markeras att jag inte ville identifiera mej med ett samhälle som levde högt på andras bekostnad, drev rovdrift på naturen och gick på knäna i sin egen statusjakt. Så kände jag då och likadant känner jag nu. Om det är nåt jag vill markera, så är det just den här distansen till mycket som händer i världen idag.
Men å andra sidan så finns det många positiva och goda krafter i rörelse i världen också. Till exempel fredspristagaren Jimmy Carter. Som använder slips!
Hur ska jag då göra med min nya slips?
Om jag tar den på mej, så skulle det i så fall vara för att vända begreppen på huvet lite grann: Dra slipsen av rektorn och sätt den på tanten i matbespisningen! Ibland är det viktigt att göra nåt symboliskt för att visa att det är nåt nytt på gång.
Men det finns väl gränser? …

Kommentera

© 2016 little beat music • ALL RIGHTS RESERVED • Webmaster : Fariborz Gudarz