En gång till

Refrängen föddes under en turné i Norge i slutet av förra milleniet.
Ingemar hade just haft sin 40-årskris och tänkte på vad han ville med resten av sitt liv. Nånstans i medelåldern är det lätt att fastna. Texten var given och melodin kändes som en ”hit”.

Två år senare gjordes en version i Johannesburg, för CDn Olsson i Afrika, med bl.a. ett ord på zulu: ”Yipopolami – jag drömmer”.
Men den svängde annorlunda och passade inte bland de övriga låtarna på plattan.

Men nu … En gång till … och den är given öppningslåt, även live.

Per Lindvalls trummor är inspelade i Stockholm, bas och gitarr i Karlstad, keyboards i Töcksfors, blås i Örebro, Frank Ådahls back up-sång i Örnsköldsvik och Ingemars sång hemma i källaren. Mixen är gjord i Tomas di Levas studio vid Tegnérlunden i Stockholm.
Tegnérlunden innebar en extra kick för Ingemar – det var där han hängde på raster och håltimmar på gymnasiet.

En gång till

Ingemar Olsson

Jag vill leva en gång till

Lyckan kommer, lyckan går; liten som blir stor
Söker nya vägar, prövar nya skor
Det blir aldrig som man tror

Jag vill leva en gång till, våga tro på mina drömmar
Inte bara sitta still; satsa allt som jag har
En gång till

Längtan bränner i min själ; tiden går så fort
Allting som jag ville, men aldrig nånsin gjort
A-a-aldrig nånsin gjort

Jag vill leva en gång till, våga tro på mina drömmar
Inte bara sitta still; satsa allt som jag har
En gång till
En gång till

Börja om, säga ja; till allting som livet ger
Våga ge, våga ta; öppna mej mer och mer

Jag vill leva en gång till, våga tro på mina drömmar
Inte bara sitta still; satsa allt som jag har
En gång till

Våga var den jag är; tro på kärleken
Under allt som händer, om och om igen
Om och om igen

//: Jag vill leva en gång till, våga tro på mina drömmar
Inte bara sitta still; satsa allt som jag har
En gång till ://

Jag vill leva en gång till, våga tro på mina drömmar
Inte bara sitta still; satsa allt som jag har
Våga hela mitt liv
En gång till

© little beat music

Verkligheten är större

”Det är något bortom bergen”, skrev Dan Andersson.
I dom muslimska länderna ropar man från minareterna varenda dag att ”Gud är större” (Allah ha akbar). Ingemar Olsson är inte muslim. I Sverige ropar man inte heller ut religiösa sanningar från tinnar och torn.
Ordet ”större” tycker Ingemar däremot känns helt rätt.

Varenda versrad börjar med orden ”Jag vill” – alternativ titel till hela plattan (!).
Men om det som ”jag vill” inte blir av, vad händer då?
Jo, med det närsynta perspektivet blir man frustrerad, besviken och kanske bitter. Men om man kommer ihåg att ”verkligheten är större”, så blir det lättare att slappna av. ”Mitt liv och mina bekymmer är inte hela världen.”

När Peter Damin kände in trumsvänget till den här låten, landade han i ett sorts afrogung, som alla fastnade för. I körsången på sista versen märks det att både Hans-Esben Gihle och Kristin Pedersen är f.d. medlemmar i Oslo Gospel Choir.

Verkligheten är större

Ingemar Olsson

Jag vill äta gott, jag vill klä mej fint, jag vill dansa natten lång
Uppleva glädjen att finnas till, mitt i musik och sång
Jag vill skrika högt, jag vill sjunga ut, jag vill slå på min gitarr
Uttrycka känslor av alla slag och veta i alla fall

Verkligheten är större, högre, djupare; Mycket, mycket mera än så
Den är större, högre, djupare; Mycket, mycket mera än jag kan förstå

Jag vill klättra upp på ett väldigt berg, jag vill simma i ett hav
För att försöka ta reda på vad världen är gjord utav
Jag vill åka tåg, eller bil och båt, jag vill flyga jorden runt
Och utforska länder och människor; På ytan är lagret tunt

Verkligheten är större, högre, djupare; Mycket, mycket mera än så
Den är större, högre, djupare; Mycket, mycket mera än jag kan förstå

Högre upp – längre ner, mycket mer än jag ser
Större, högre, djupare; Mycket, mycket mera än jag kan förstå
Större – högre – djupare – längre – bredare – vidare – öppnare – ofattbar
Verkligheten är större, högre, djupare
Mycket, mycket mera än jag kan förstå

Jag vill smyga in i en katedral för att tända några ljus
Och känna hur tillvaron öppnar sej, drömmar av vingesus

Jag vill jobba hårt och betyda nåt i ett större sammanhang
Där fler än jag själv kan ha glädje av
allt som jag vill och kan

Verkligheten är större, högre, djupare; Mycket, mycket mera än så
Den är större, högre, djupare; Mycket, mycket mera än jag kan förstå
Större, högre, djupare; Mycket, mycket mera än jag kan förstå

© little beat music

Kvar på perrongen

Första raden föddes bokstavligen ”i avskedets kyss” och resten av historien är också sann. Men det har tagit 30 år (!) att skriva klart melodin och beskriva det hela med dom rätta orden.

Livet är fyllt av avsked och många – kanske alla – kan identifiera sig med känslan i den här sången. Stig Lindells musettedragspel var det allra sista pålägget, innan hela CDn var kla

Kvar på perrongen

Ingemar Olsson

Jag hörde musiken och sången
Precis när ditt tåg hade gått
Sen stod jag kvar på perrongen
och tänkte på allting jag fått
Vi la som ett pussel av bitar
och prövade en efter en
Och nu stod jag kvar på perrongen
Alldeles ensam igen

När tåget försvunnit i fjärran
vände jag sakta och gick
och trängde mej fram genom mängden
Med bilden av dej för min blick
Du for med en del av min framtid
En bit av det pussel vi lagt
Och nu stod jag kvar på perrongen
Med orden jag borde ha sagt

Jag sa inte alls vad jag ville
Och kände mej närapå stum
Jag borde ha sagt att jag älskar dej
Men orden blev kvar i min mun

När jag klev ut i trafiken
bland bilar och bussar och ljud
Hörde jag ännu musiken
som brände inunder min hud
Det var första raden av sången
som föddes i avskedets kyss
Och nu stod jag kvar på perrongen
Det känns som alldeles nyss

Jag sa inte alls vad jag ville …..

Du for med en del av min framtid
En bit av det pussel vi lagt
Och nu stod jag kvar på perrongen
Med orden jag borde ha sagt

© little beat music

Plastic Paradise

När Fredrik Beckmann hörde demoversionen av Plastic Paradise, sa han att ”det låter inte tillräckligt mycket Plastic”. Så han tog han hand om hårddisken och började ”labba”.
Resultatet är en ny spännande musikstil för Ingemar.
Dom enda ”levande” ljud som till slut blev kvar är sången … som förresten också är ”tillplastad” på flera ställen.

Texten bygger på egna upplevelser. Visserligen har Ingemar bara varit inne på t-y-p Plastic Paradise. Men han beskriver ändå en konkret gata i en konkret stad, och vet nästan exakt var stället s-k-u-l-l-e kunna ligga.

Plastic Paradise

Ingemar Olsson

Livet leker, benen spritter
Hela vägen fram
Gatan blänker, färg och glitter
Tävlar med varann
Stannar upp för en skylt som lyser
Mäktigt magnifik
Lockande och pockande musik

Welcome to Plastic Paradise
Välkommen in
Kvällen är din
Welcome to Plastic Paradise
In i en dröm
Blunda och glöm

Genom dörren går man för en
Ganska dyr entré
I volymen och parfymen, dansar man lätt blasé
Visar upp vad man inte känner
Bakom sin fasad
Här ska man va’ bara lagom glad

Welcome to Plastic Paradise …

Ingen bryr sej vad man tänker
Alla underbara vackra ögon bara blänker

Genom dimman, midnattstimman
Möter jag en blick
Pulsen bränner, allt jag känner
Att jag aldrig fick
Kommer ut i den mörka natten
Jagad av en sång
Om och om igen och gång på gång

Welcome to Plastic Paradise …

© little beat music

Stunden just nu

Tonårsläger i Klippiga Bergen, USA – äventyr, tävlingar, lekar och sång och musik. Varje kväll avslutades med ”a time of prayer and reflection” – en aftonbön.

Ingemar gav en kvällskonsert på lägret och fick idén till en sång för ”aftonbönen”: A Moment And A Time. Författaren Jeff Jones hjälpte till med texten. Då bestod den bara av en refräng. Den svenska texten, verserna och sticket skrevs flera år senare, i Almuñecar, Spanien.

En melodi som är så ”genialiskt självklar” borde strängt taget redan vara komponerad. När det gäller sticket till Stunden just nu, så är det helt klart inspirerat av Mozarts Nocturne.
Han hade antagligen också gillat Lennart Jonssons sopransax.

Stina Jadelius ”råkade” komma förbi studion i rätt ögonblick, vilket ledde till en duett med Ingemar i första refrängen.

Stunden just nu

Ingemar Olsson

Jag står här och ser
på allting som sker
medan solen sänker sej ner
En dag som har gått
på ont och på gott
Sen kommer den aldrig mer

Just nu är stunden som vi har
När min längtan söker svar
Jag vill öppna mej för allt som livet ger
Våga visa vem jag är
Vad jag önskar och begär
Av det ögonblick jag lever nu och här

Som en vind på en äng
Som en ton på en sträng
En sekund full av ljud
Det är stunden just nu

Där vägen tar slut
slår blommorna ut
och doftar som aldrig förut
Min ton blir en sång
En evighet lång
Jag anar den gång på gång

Just nu är stunden …

Som en vind …

© little beat music

Liten och stor

Det började med ett telefonsamtal från Cyndee Peters:
– Ingemar, please. Skriv en låt om att vi vuxna måste ställa upp för barnen omkring oss. Vi sviker alldeles för ofta.

Resultatet blev Liten och stor. Den gavs ut på singel och hamnade på Svensktoppen.
Sedan kom den med på en välgörenhets-CD till förmån för Frälsningsarméns arbete bland barn, där Helen Sjöholm, Tommy Körberg, Gösta Linderholm och Roger Pontare medverkar med psalmer och andliga visor, medan Ingemar alltså framför Liten och stor.
Den omöjliga frågan om vem som är en ”kristen” artist behöver inte ställas.

Killen på bilden inne i texthäftet bor granne med Ingemar, liksom barnen som sjunger i början av låten.

Liten och stor

Ingemar Olsson

Alla barn i vår värld har en dröm och det är
Att dom stora tar hand om dom små
Att en vuxen är en som man alltid kan lita på

Alla vet och förstår innerst inne ändå
Att det är bara så det ska va’
Att dom stora ser till att dom små alltid mår bra

Alla behöver nån
Nån man känner, som man tycker om
Mitt i en skrämmande vilsen värld
Nån man kan lita på
När man är liten och ska börja gå
utan att veta vart vägen bär

Om man har blivit sviken av en som är stor
har man fått ett hål i sin själ
och det kan bara läkas igen av en som vill väl

Allting beror på
Om vi lever som vi tror
Alla, både liten och stor

Alla barn i vår värld har en dröm och det är
Att dom stora tar hand om dom små
Att en vuxen är en som man alltid kan lita på

Att man aldrig behöver va’ ensam och rädd
För det finns alltid nån som är där
Nån som verkligen bryr sej och älskar en som man är

Allting beror på
Om vi lever som vi tror
Alla, både liten och stor

© little beat music

En sån Gud skulle jag kunna tro på

Texten bygger på en ”prata”, ett litet stycke teater, som Ingemar har framfört många gånger tillsammans med gitarristen Janschie Börjesson.

”Många säger att dom inte kan tro på Gud. Och när dom beskriver den Gud, som dom inte kan tro på, förstår jag dom fullt och helt.”

Det här är Ingemars ”jazzigaste” låt sen Livets egen lag (Genomskådad, 1976). Det beror också mycket på ”Stig Lindell’s Jazz Quartet, featuring Frank Ådahl”. Låten började ta form under Ingemars två veckor i Almuñecar, Spanien våren 2000.

En sån Gud skulle jag kunna tro på

Ingemar Olsson

Inga katedraler, inga sagoslott
Inga torn och tinnar i det blå
Ett par fattiga föräldrar och barnet som dom fått
Evigheten given till dom små

En så’n Gud skulle jag kunna tro på
En så’n Gud skulle jag lita på
Ja en så’n Gud skulle allting bero på
Men det kunde bara vara en så’n Gud

Inga processioner genom hela stan
Medan alla flaggor går i topp
Men en människa som lider med varenda litet barn
Och som känt det själv in på sin bara kropp

En så’n Gud …

En som förstår hur man känner
När vännerna säger adjö
Som grips av polis
och blir oskyldigt dömd till att dö

En så’n Gud …

© little beat music

Storslaget

Tusen ungdomar samlade på en äng, vid en sjö, i sommarsverige. Ingemar på en utomhusscen tillsammans med fyra sydafrikanska och fem svenska musiker. ”Storslaget” har kommit på singel och ALLA sjunger med!

Ett beställningsjobb till arrangörerna av scoutlägret ”Storslaget”. Titeln var given och resten gav sej självt. En gladlåt, en lovsång till Gud och livet.

Inspelningen gjordes samtidigt som mässan ”Skrik för livet” och kan strängt taget fungera som mässans ”Gloria”.

Storslaget

Ingemar Olsson

Känner mej fri som en fågel, svävar högt i det blå
I en värld som är vacker som få
Högt över skogar och hagar, över slätter och berg
i en sol, som gör att allting får färg

Storslaget – hela livet är storslaget
Det är bäst, det är glädje, det är fest

Lyckan är lätt som en fjäder, sorgen är tung som en sten
Och det känns, i både armar och ben
Men under allting som händer, mitt i allting som sker
Där är Gud och han hör när jag ber

Storslaget – hela livet är storslaget
Det är bäst, det är glädje, det är fest

Hej, gamla och unga, lätta och tunga, stora och små
Vi äger ett liv, bygger en värld tillsammans

Storslaget – hela livet är storslaget …

Fåglarna hänger i luften, allting hänger ihop
I en lång och en underbar knop

Storslaget – hela livet är storslaget …

© little beat music

Nöden har ingen lag

Låten föddes på Heathrow Airport i London på hemväg från Maputo, Moçambique.
Kontrasten mellan dom två olika världarna fick Ingemar att undra vilken sida han själv står på.
Och vem är det som skriver lagarna?
Ja, inte är det den fattiga lilla människan i alla fall!

Nöden har ingen lag

Ingemar Olsson

På andra sidan muren där den rike mannen bor
Tar en drink i solen vid sin egen swimmingpool
Medan barnen gråter utanför efter vatten mot sin törst
Det är då man bara måste lyssna till sin inre röst

Klättrar över muren med förtvivlad energi
Tar sej fram igenom mörkret till ett välfyllt skafferi
När den rike mannen sover, det är det som måste ske
Finner föda till familjen och menar inget ont med det

Nöden har ingen lag
Sätter sin egen gräns
Gör sina egna val
Nöden har ingen lag

Gör man det man måste, kan man alltid ta sej fram
Inga murar är för höga, när ett hjärta står i brand
Alla har samma rätt att leva, det kan ingen ändra på
Inga döda paragrafer, som den rika världen rider på

Nöden har ingen lag
Sätter sin egen gräns
Gör sina egna val
Nöden har ingen lag
Lever sitt eget liv
Söker sin egen väg
Finner sitt eget svar
Nöden har ingen lag

Fattig och rik har sin egen logik
Rätt eller fel är ett märkligt spel

Den fattige förlorar hela tiden, gång på gång
När dom mäktiga och stora arrangerar rättegång
Alla har samma rätt att leva, men det gäller inte då
Mot dom döda paragrafer, som den rika världen rider på

Nöden har ingen lag……….

© little beat music

Ge ge ge

The Beatles och She loves you (-63) är en tydlig förebild i Ingemars låtskrivande.Efter Det är nog (-71), Sköna människor (-83) och Det e’ vad det e’ (-88) tar Ingemar nu steget fullt ut och lägger ge ge (yeah) i titeln.
Textens grundidé finns också i en av Ingemars tidigare texter – Himmelrik (En liten bit i taget -78) ”Allting som jag ”äger” måste jag ändå förr eller senare ge ifrån mej.” Varför inte göra det omgående? Orealistiskt – jovisst, men ändå!
Det är nånting med shuffle-låtar som är oemotståndligt. Man bara måste klappa, hoppa, dansa och sjunga med. Knuffar man dessutom på svänget med en blåssektion …
Sista låten på en konsert, eller ett album ska gärna vara en shuffle. Och så är det också på denna platta.

Ge ge ge

Ingemar Olsson

Ge, ge vad jag äger
Allting som jag har
Ge, ge vad jag äger
Och se vad jag får för svar
Jag vill se när tiden går
På lyckan som återstår
Om jag ger, ger, ger
Allt som jag har

Ge, ge vad jag känner
Allt och lite till
Ge, ge mina vänner
Och annars till vem jag vill
Jag vill se när tiden går
På lyckan som återstår
Om jag ger, ger, ger
Allt som jag har

Om jag bara kunde ge, ge, ge
Allt som är mitt – ge, ge, ge
Om jag bara kunde ge, ge, ge
Gratis och räntefritt
Allting som jag äger, både stort och smått
Är en gåva som jag själv en gång har fått
Som jag själv har fått

//: Ge vad jag äger och har ://
Jag vill se när tiden går
På lyckan som återstår
Om jag ge, ge, ger
Allt som jag har

Om jag bara kunde ge, ge, ge …

Ge, ge mina tankar
Bilder som blir till ord
Ge, ge mina känslor
Kärlek och hopp och tro
Jag vill se när tiden går
På lyckan som återstår
Om jag ger, ger, ger
Om jag ger, ger, ger
Om jag ger, ger, ger
Allt som jag har

© little beat music