– Gode Gud, v\u00e4lsigna maten. Amen.
\nDet var bordsb\u00f6nen jag l\u00e4rde mej som liten.
\nHela familjen bad i korus och ingen b\u00f6rjade \u00e4ta f\u00f6rr\u00e4n bordsb\u00f6nen var klar. Det var liksom ot\u00e4nkbart att \u00e4ta \u201dov\u00e4lsignad\u201d mat.
\nOch n\u00e4r vi skulle ut och \u00e5ka bil – \u00e5tminstone om det var en l\u00e5ng resa – brukade mamma eller pappa be om Guds v\u00e4lsignelse, innan vi startade. Det hade k\u00e4nts olustigt att ge sej iv\u00e4g utan den d\u00e4r b\u00f6nen. Som om det skulle h\u00e4nda n\u00e5t f\u00f6rskr\u00e4ckligt, om resan var ov\u00e4lsignad.
\nSen dess har jag sett m\u00e5nga \u00f6sterrikiska slalom\u00e5kare g\u00f6ra korstecknet innan dom kastar sej iv\u00e4g utf\u00f6r backen. Och brasilianska fotbollsspelare, innan dom l\u00e4gger en straffspark. Ett s\u00e4tt att be om v\u00e4lsignelse \u00f6ver det som just ska till att h\u00e4nda, antar jag.
\nDet var i alla fall s\u00e5 jag t\u00e4nkte i baks\u00e4tet p\u00e5 v\u00e5ran Volvo, inf\u00f6r familjens resor.
\nOch om sanningen ska fram, s\u00e5 k\u00e4nner jag likadant \u00e4n idag.
\nOm inte Gud v\u00e4lsignar det jag g\u00f6r, s\u00e5 \u00e4r det ingen id\u00e9 att g\u00f6ra det \u00f6ver huvud taget.<\/p>\n
N\u00e4r jag skrev s\u00e5ngen \u201dV\u00e4lsignelse\u201d, var det med tanke p\u00e5 en nattvardsm\u00e4ssa. Jag hade redan best\u00e4mt mej f\u00f6r att kalla m\u00e4ssan \u201dSKRIK f\u00f6r livet\u201d. Utg\u00e5ngspunkten var ilskan \u00f6ver att v\u00e4rlden \u00e4r s\u00e5 or\u00e4ttvis: Vissa m\u00e4nniskor har allt dom beh\u00f6ver, andra har n\u00e4stan ingenting. Och jag vill skrika. Finns det ingen r\u00e4ttvisa n\u00e5nstans i hela v\u00e4rlden?
\nJo, jag har uppt\u00e4ckt att den kristna nattvarden faktiskt uttrycker r\u00e4ttvisa. Alla f\u00e5r lika mycket av b\u00e5de br\u00f6d och vin. Det \u00e4r ju s\u00e5 det ska vara. Gud v\u00e4lsignar maten, s\u00e5 det r\u00e4cker till alla. Precis som Jesus gjorde n\u00e4r maten r\u00e4ckte till 5000 personer.<\/p>\n
M\u00e4ssan \u201dSKRIK f\u00f6r livet\u201d b\u00f6rjar med att en nyf\u00f6dd m\u00e4nniska skriker. Hon skriker f\u00f6r att hon just har l\u00e4mnat en varm och ombonad milj\u00f6, perfekt avpassad f\u00f6r m\u00e4nskligt liv. D\u00e4rifr\u00e5n har barnet hamnat i en mycket os\u00e4krare v\u00e4rld; kall, h\u00e5rd och or\u00e4ttvis. Det \u00e4r klart att barnet skriker!
\nM\u00e4ssan avslutas sen med s\u00e5ngen \u201dV\u00e4lsignelse\u201d. Dom flesta gudstj\u00e4nster brukar avslutas s\u00e5. Men egentligen skulle den lika g\u00e4rna kunna inleda. Det kom jag p\u00e5, n\u00e4r n\u00e5gon fr\u00e5gade, om jag hade en s\u00e5ng som passar vid barndop, eller barnv\u00e4lsignelse.
\n– \u201dBarnv\u00e4lsignelse\u201d- jomenvisst! N\u00e5nting man g\u00f6r innan man startar den l\u00e5nga resan genom livet – precis som jag minns det fr\u00e5n baks\u00e4tet av v\u00e5ran gamla Volvo.<\/p>\n
– Vad var det f\u00f6rsta Gud gav till m\u00e4nniskorna i paradiset?
\n– Vad var det sista Jesus gav till l\u00e4rjungarna p\u00e5 himmelsf\u00e4rdens berg?
\n– Vad \u00e4r det b\u00e4sta en m\u00e4nniska n\u00e5nsin kan f\u00e5?<\/p>\n
Jo, det \u00e4r klart: V\u00e4lsignelse!<\/p>\n
\u00a9 Ingemar Olsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
– Gode Gud, v\u00e4lsigna maten. Amen. Det var bordsb\u00f6nen jag l\u00e4rde mej som liten. Hela familjen bad i korus och<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1838,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[5],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/606"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=606"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/606\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1839,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/606\/revisions\/1839"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1838"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=606"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=606"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=606"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}