{"id":578,"date":"2016-03-31T09:39:06","date_gmt":"2016-03-31T09:39:06","guid":{"rendered":"http:\/\/ingemarolsson.se\/?p=578"},"modified":"2016-06-16T18:30:36","modified_gmt":"2016-06-16T16:30:36","slug":"radd-for-att-do","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/2016\/03\/31\/radd-for-att-do\/","title":{"rendered":"R\u00e4dd f\u00f6r att d\u00f6"},"content":{"rendered":"<p>&#8211; Vilken av dina egna s\u00e5nger skulle du vilja h\u00f6ra p\u00e5 din begravning?<\/p>\n<p>Jag fick fr\u00e5gan av en veckotidning, tillsammans med n\u00e5gra fr\u00e5gor om favoritartist, hobby, favoritmat o.s.v.<br \/>\nFr\u00e5gan \u00e4r intressant&#8230;..p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Kanske \u00e4r den fel st\u00e4lld&#8230; f\u00f6r det \u00e4r ju inte s\u00e4kert att man h\u00f6r n\u00e5nting alls p\u00e5 sin egen begravning. Men mitt svar var i alla fall givet<\/p>\n<p>&#8211; <em>&#8221;Hoppet som b\u00e4r mej&#8221;.<\/em><\/p>\n<p>Det var ganska l\u00e4nge sen jag skrev den.<br \/>\nJag minns inte om jag var sjuk, eller bara l\u00e5g d\u00e4r \u00e4nd\u00e5. Men jag vet att jag ofta l\u00e5g i s\u00e4ngen, medan jag funderade. Det tog ungef\u00e4r ett \u00e5r innan hela l\u00e5ten var klar. Och p\u00e5 ett \u00e5r hinner man t\u00e4nka ganska mycket.<br \/>\nN\u00e4r jag var 9 \u00e5r dog min farfar.<br \/>\nUngef\u00e4r samtidigt dog ocks\u00e5 Gustav, en \u00e4ldre v\u00e4n till mej, pl\u00f6tsligt och ov\u00e4ntat. Det var en stor chock. Jag blev m\u00f6rkr\u00e4dd och v\u00e5gade inte sova ensam, utan flyttade in i mammas och pappas rum. Det dr\u00f6jde ett halvt \u00e5r innan jag v\u00e5gade sova ensam igen.<br \/>\nVisst var jag ledsen f\u00f6r farfar och f\u00f6r Gustav, men det mest skr\u00e4mmande var \u00e4nd\u00e5 att jag ins\u00e5g att mitt eget liv ocks\u00e5 skulle ta slut. Precis som deras hade gjort.<br \/>\nJag t\u00e4nker fortfarande l\u00e4tt s\u00e5na tankar n\u00e4r jag har lagt mej. Att sova \u00e4r att d\u00f6 en smula. Det var s\u00e4kert d\u00e4rf\u00f6r jag var r\u00e4dd f\u00f6r att somna n\u00e4r jag var nio \u00e5r. Egentligen var jag r\u00e4dd f\u00f6r att d\u00f6.<\/p>\n<p>Men att somna \u00e4r ocks\u00e5 att g\u00e5 in i en sorts tidl\u00f6shet, ett sp\u00e4nnande tillst\u00e5nd d\u00e4r ingenting verkar om\u00f6jligt. En dr\u00f6m varar n\u00e5gra minuter, men inneh\u00e5llet kan vara hur l\u00e5ngt som helst. I dr\u00f6mmarna f\u00e5r vi kontakt med &#8221;det omedvetna&#8221;<br \/>\nVad evighet \u00e4r f\u00f6r n\u00e5t vet jag inte. Men det \u00e4r helt klart inte detsamma som obegr\u00e4nsad tid. Tiden \u00e4r en sak, evigheten en annan. Jag har funderat kring det h\u00e4r i flera av mina l\u00e5tar.<br \/>\nDen f\u00f6rsta hette <em>Gud \u00e4r ljus<\/em><\/p>\n<p>Jag har l\u00e4st och h\u00f6rt om folk som har haft &#8221;n\u00e4ra-d\u00f6den-upplevelser&#8221;. Gemensamt f\u00f6r n\u00e4stan allihop \u00e4r att dom har upplevt ljus, eller m\u00f6tt en ljusgestalt. Orden &#8221;Gud \u00e4r ljus&#8221; hade jag l\u00e4st i Bibeln (1 Joh. 1:5). N\u00e4r man f\u00e4rdas med ljusets hastighet, st\u00e5r tiden stilla. Att leva i gemenskap med Gud inneb\u00e4r allts\u00e5 att tiden p\u00e5 s\u00e4tt och vis f\u00f6rsvinner. N\u00e4r n\u00e5n har d\u00f6tt s\u00e4ger man ibland att han eller hon har &#8221;g\u00e5tt ur tiden&#8221;. Det \u00e4r ett h\u00e4rligt uttryck. Men n\u00e4r man har g\u00e5tt ur tiden, vad har man d\u00e5 g\u00e5tt in i ? ? ?<br \/>\nI l\u00e5ten <em>Tid och evighet<\/em> p\u00e5st\u00e5r jag att evigheten \u00e4r &#8221;ett s\u00e4tt att leva sitt liv&#8221;.<br \/>\nI <em>Tiden och k\u00e4rleken<\/em> s\u00e4ger jag att &#8221;Tiden \u00e4r kort, men l\u00e5ng \u00e4r k\u00e4rleken&#8221; &#8230; och sen svarar back-up-s\u00e5ngarna p\u00e5 zulu &#8221;izindaba ezimnandi&#8221; &#8211; vilket motsvarar engelskans &#8221;gospel&#8221;, grekiskans &#8221;evangelion&#8221; och latinets \u201devangelium\u201d.<br \/>\nP\u00e5 svenska blir det &#8221;goda nyheter&#8221; : Gud = ljus = evig = k\u00e4rlek.<br \/>\nAtt dom goda nyheterna \u00e4r sanning &#8230; det \u00e4r hoppet som b\u00e4r mej.<\/p>\n<p>\u00a9 Ingemar Olsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>&#8211; Vilken av dina egna s\u00e5nger skulle du vilja h\u00f6ra p\u00e5 din begravning? Jag fick fr\u00e5gan av en veckotidning, tillsammans<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1862,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[5],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/578"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=578"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/578\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1863,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/578\/revisions\/1863"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1862"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=578"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=578"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=578"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}