{"id":501,"date":"2016-03-22T08:42:45","date_gmt":"2016-03-22T08:42:45","guid":{"rendered":"http:\/\/ingemarolsson.se\/?p=501"},"modified":"2022-09-27T15:25:26","modified_gmt":"2022-09-27T13:25:26","slug":"hur-jag-skrev","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/2016\/03\/22\/hur-jag-skrev\/","title":{"rendered":"Hur jag skrev ”Du vet v\u00e4l om att du \u00e4r v\u00e4rdefull”"},"content":{"rendered":"

Hur jag skrev ”Du vet v\u00e4l om att du \u00e4r v\u00e4rdefull”<\/strong><\/em><\/h3>\n

En dag ringde det i telefonen:<\/p>\n

– Hej, Ingemar, det \u00e4r Bengt Roslund. Jag producerar just nu en TV-serie, som heter S\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng<\/em>.
\nSerien bygger p\u00e5 att olika s\u00e5ngf\u00f6rfattare skriver en helt ny s\u00e5ng, till varje program. Du skriver ju
\ns\u00e5nger. Och nu undrar vi om du vill vara med.<\/p>\n

– Oj! svarade jag, det l\u00e5ter v\u00e4ldigt sv\u00e5rt. Jag vet inte om jag kan skriva s\u00e5nger s\u00e5 d\u00e4r p\u00e5 best\u00e4llning.
\nN\u00e4r ska den vara klar, i s\u00e5 fall?<\/p>\n

– Vi skickar ett kontrakt, d\u00e4r du lovar att vara klar inom tre m\u00e5nader. Sen ska s\u00e5ngare och musiker \u00f6va in s\u00e5ngen till programmet, som s\u00e4nds ett par veckor senare.
\nVi vill g\u00e4rna att du sj\u00e4lv \u00e4r med och framf\u00f6r s\u00e5ngen. Direkts\u00e4ndning i TV om tre och en halv m\u00e5nad allts\u00e5. Vad s\u00e4ger du?<\/p>\n

Jag blev alldeles kn\u00e4svag.
\n– Men t\u00e4nk om jag inte kommer p\u00e5 n\u00e5nting! Vad h\u00e4nder d\u00e5?<\/p>\n

– Ja, det blir ju kontraktsbrott, f\u00f6rst\u00e5s. Men du kommer s\u00e4kert p\u00e5 n\u00e5nting. Jag ska f\u00f6rresten h\u00e4lsa fr\u00e5n G\u00f6te Strandsj\u00f6, som ocks\u00e5 \u00e4r med. Han har skrivit flera s\u00e5nger \u201dp\u00e5 best\u00e4llning\u201d och tycker inte det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt. Vi kan v\u00e4l skicka ett kontrakt, s\u00e5 f\u00e5r du fundera p\u00e5 saken och skriva p\u00e5, om du k\u00e4nner att du vill vara med. Och v\u00e5gar!<\/p>\n

Efter samtalet satt jag ganska l\u00e4nge med telonluren i handen. Hur skulle jag g\u00f6ra? En dag senare damp det ner ett stort brunt kuvert i min brevl\u00e5da. D\u00e4r l\u00e5g kontraktet.<\/p>\n

Att hitta p\u00e5 en ny melodi inom tre m\u00e5nader k\u00e4ndes inte s\u00e5 sv\u00e5rt. Nya melodier har alltid dykt upp i min skalle, s\u00e5 l\u00e4nge jag kan minnas. Och inom tre m\u00e5nader skulle s\u00e4kert n\u00e5n av dom vara tillr\u00e4ckligt bra f\u00f6r ett TV-program.
\nMen texten ? !
\nBengt hade ber\u00e4ttat att programmet hade ungef\u00e4r 1,5 miljoner tittare varje g\u00e5ng.
\nVad s\u00e4ger man till en och en halv miljon m\u00e4nniskor, som man inte k\u00e4nner?
\nVad s\u00e4ger man f\u00f6rresten till EN m\u00e4nniska, som man inte k\u00e4nner? Hur inleder man \u00f6ver huvud taget ett samtal? Vad \u00e4r det f\u00f6rsta man vill s\u00e4ga, om man vill ha kontakt med en annan m\u00e4nniska?
\n… Tankarna for runt i huvet p\u00e5 mej.<\/p>\n

Hur som helst s\u00e5 skrev jag p\u00e5 det d\u00e4r kontraktet och skickade tillbaka det till TV-producenten. Nu hade jag tre m\u00e5nader p\u00e5 mej.<\/p>\n

Den som medverkar i TV, kan l\u00e4tt uppfattas som f\u00f6rmer \u00e4n den som bara tittar p\u00e5.
\nOm nu den som skulle se och h\u00f6ra mej sjunga den h\u00e4r nya s\u00e5ngen uppfattade mej s\u00e5 … ja, d\u00e5 skulle det bli sv\u00e5rt att n\u00e5 fram med det jag verkligen ville s\u00e4ga. Och vad ville jag s\u00e4ga?<\/p>\n

M\u00e5nga tankar och b\u00f6ner senare hade jag insett, att det var det h\u00e4r min text skulle handla om. Jag ville rikta mej direkt till lyssnaren och talar om att han eller hon \u00e4r precis lika viktig, som en s\u00e5ngf\u00f6rfattare som framf\u00f6r en nyskriven s\u00e5ng p\u00e5 TV. Och inte bara det. Varenda m\u00e4nniska \u00e4r helt unik, oers\u00e4ttlig och \u00e4lskad precis som hon \u00e4r. Av Gud! Alltid.<\/p>\n

Snart hade jag f\u00e5tt id\u00e9n till en f\u00f6rsta textrad: \u201dDu vet v\u00e4l om att du \u00e4r v\u00e4rdefull\u201d. Melodin kom av sej sj\u00e4lv. Eller kanske vi ska s\u00e4ga att b\u00e5de text och melodi kom fr\u00e5n Gud. Fast det \u00e5terstod en hel del jobb, innan hela s\u00e5ngen var klar. Inspiration och transpiration. Det brukar h\u00e4nga ihop n\u00e4r jag skriver mina s\u00e5nger.<\/p>\n

I TV-programmet fr\u00e5gade sen Bengt Roslund hur jag kunde s\u00e4ga, att Gud \u00e4lskar varenda m\u00e4nniska, utan att st\u00e4lla n\u00e5gra krav.<\/p>\n

– \u00c4r det inte s\u00e5, att Gud kr\u00e4ver omv\u00e4ndelse, bot och b\u00e4ttring, innan m\u00e4nniskan blir accepterad?<\/p>\n

– Nej! Jesus sj\u00e4lv gjorde inte s\u00e5. Han m\u00f6tte varenda m\u00e4nniska med total k\u00e4rlek och accepterade alla. Barn och vuxna, kvinnor och m\u00e4n, fattiga och rika, judar, araber, greker och afrikaner – allihop. Och s\u00e5 tror jag att vi ocks\u00e5 ska g\u00f6ra.<\/p>\n

Jag minns inte exakt hur orden f\u00f6ll. Men jag vet att jag sa n\u00e5t om att ingen m\u00e4nniska \u00e4r felfri, s\u00e5 det d\u00e4r med bot och b\u00e4ttring \u00e4r nog inte helt galet. Den tanken dyker ocks\u00e5 upp i slutet av andra versen: \u201ds\u00e4ga ja eller nej\u201d.
\nMen den st\u00e4ndiga refr\u00e4ngen m\u00e5ste alltid vara att du \u00e4r \u00e4lskad som du \u00e4r. Trots allt. V\u00e4rdefull!<\/p>\n

\u00a9 Ingemar Olsson<\/p>\n

SE OCH H\u00d6R L\u00c5TEN P\u00c5 YOUTUBE<\/a>:\u00a0\"In<\/a><\/p>\n

\u00a0\u00a0https:\/\/youtu.be\/9J-PUOW5k-Q<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hur jag skrev ”Du vet v\u00e4l om att du \u00e4r v\u00e4rdefull” En dag ringde det i telefonen: – Hej, Ingemar,<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":21,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[5],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/501"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=501"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/501\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":5105,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/501\/revisions\/5105"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/21"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=501"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=501"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=501"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}