– Du f\u00e5r v\u00e4lja f\u00f6rst, sa Lillebror till Karlsson.<\/p>\n
Framf\u00f6r dom l\u00e5g tv\u00e5 kolor. Den ena var dubbelt s\u00e5 stor som den andra. Och det var f\u00f6rst\u00e5s den som Lillebror ville ha. Men han f\u00f6rstod samtidigt att det var just den kolan som Karlsson ocks\u00e5 ville ha. Hur skulle han g\u00f6ra? Jo, han skulle l\u00e5ta Karlsson v\u00e4lja f\u00f6rst! Lillebror hade n\u00e4mligen l\u00e4rt sig att vara artig och han utgick ifr\u00e5n att Karlsson hade l\u00e4rt sig att vara artig p\u00e5 precis samma s\u00e4tt. <\/p>\n
– Allt vad ni vill att m\u00e4nniskor ska g\u00f6ra mot er, ska ni ocks\u00e5 g\u00f6ra mot dem, sa Jesus.<\/p>\n
Det kallas \u201dDen gyllene regeln\u201d. De flesta h\u00e5ller med om, att ifall alla levde enligt den skulle v\u00e4rlden bli mycket, mycket b\u00e4ttre! Men vad h\u00e4nder om man precis som Lillebror smutsar ner den gyllene regeln och f\u00f6rs\u00f6ker anv\u00e4nda den till sin egen f\u00f6rdel?
\nAstrid Lindgren beskriver det som vanligt b\u00e5de pedagogiskt och kul.<\/p>\n
– Tack, sa Karlsson, tog den st\u00f6rsta kolan och svalde den hastigt.
\nLillebror stod helt handfallen.
\n– Jamen … du fick ju v\u00e4lja f\u00f6rst!
\n– Om du hade f\u00e5tt v\u00e4lja f\u00f6rst, vilken kola hade du tagit d\u00e5? sa Karlsson.
\n– Jag hade tagit den minsta, sa Lillebror. Det hade jag verkligen!
\n– Jamen, det var ju den du fick ocks\u00e5, sa Karlsson. S\u00e5 vad gn\u00e4ller du f\u00f6r?<\/p>\n
Karlsson avsl\u00f6jar Lillebrors egoism. P\u00e5 ytan verkade han vara artig. Men det var inte vad han innerst ville vara. Han ville bara ha den st\u00f6rsta kolan! Det var hans dolda agenda.<\/p>\n
– Den som \u00f6dmjukar sig, ska bli upph\u00f6jd, sa Jesus.<\/p>\n
– Aha! t\u00e4nker jag. Jag vill bli upph\u00f6jd. Jag vill bli st\u00f6rst och b\u00e4st och m\u00e4ktigast. D\u00e4rf\u00f6r spelar jag allts\u00e5 \u00f6dmjuk, f\u00f6r att i n\u00e4sta led uppn\u00e5 det jag innerst inne vill. Precis som Lillebror.
\nF\u00f6r innerst inne \u00e4r jag en egoist. Eller \u00e4r jag verkligen det? Innerst inne?<\/p>\n
– Det \u00e4r saligare att ge \u00e4n att ta, sa Jesus.<\/p>\n
Jo det \u00e4r sant. Hur lycklig \u00e4r man – innerst inne – n\u00e4r man har drivit igenom sin egen vilja p\u00e5 andras bekostnad … utnyttjat andra f\u00f6r att f\u00e5 sin egen vilja fram?<\/p>\n
Karlsson p\u00e5 Taket var ingen \u00e4ngel. \u00c4ven om han kunde flyga. Han spelade bara det egoistiska spelet \u00e4nnu skickligare \u00e4n Lillebror. Men … han fick ju ocks\u00e5 sitt straff, f\u00f6r n\u00e4r Karlsson hade svalt sin kola, s\u00e5 hade Lillebror sin kola kvar. Mindre, visserligen, men \u00e4nd\u00e5. \u201dSkrattar b\u00e4st, som skrattar sist\u201d … \u201dSkadegl\u00e4djen \u00e4r den enda sanna gl\u00e4djen\u201d Ordspr\u00e5ken \u00e4r m\u00e5nga. Av skiftande djup och v\u00e4rde.<\/p>\n
Men en sak \u00e4r klar. Jag beh\u00f6ver bli omv\u00e4nd fr\u00e5n min egoism. Varje dag. Om och om igen.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00e4r sa en god v\u00e4n till mig ig\u00e5r:
\n\u201d\u00d6dmjukhet \u00e4r en m\u00e4rklig sak. F\u00f6r n\u00e4r man vet att man \u00e4ger den, s\u00e5 har man redan f\u00f6rlorat den.\u201d<\/p>\n
Det var ett citat, han visste inte var han hade h\u00f6rt det. Men sj\u00e4lv heter han Bergman. Det var av honom jag h\u00f6rde det. V\u00e4l v\u00e4rt att citera.<\/p>\n
\u00a9 Ingemar Olsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
– Du f\u00e5r v\u00e4lja f\u00f6rst, sa Lillebror till Karlsson. Framf\u00f6r dom l\u00e5g tv\u00e5 kolor. Den ena var dubbelt s\u00e5 stor<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1869,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[5],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/499"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=499"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/499\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2396,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/499\/revisions\/2396"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1869"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=499"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=499"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ingemarolsson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=499"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}