Ingemar Olsson | Umvelinqangi

Umvelinqangi

by ingemar on mars 31, 2016 in BLOG

Jag stod i hjärtat av Johannesburg tillsammans med Bongani Masuku och Sipho Nxumbalo, två tvättäkta zulu-afrikaner. Min blekvita uppenbarelse hade kommit med flyg från norra Europa för ett par veckor sen. Vi höll på med ett gemensamt projekt: Att spela in ett antal sånger till en CD-skiva på svenska. Sverige är ett mycket litet land i världen och svenska är ett mycket litet språk. När Bongani och Sipho talade med varann, gjorde dom det på zulu, ett språk som deras förfäder hade talat i många tusen år. Svenska hade dom aldrig hört förut och med mej talade dom engelska.
Vad hade jag gemensamt med dessa mörkhyade ättlingar till ett av jordens äldsta folk? Jo, det förstås, vi var musiker alla tre. Och jag hade redan upptäckt att min musik hade mycket gemensamt med deras. Här i Afrika finns ju rötterna till både jazz, rock, soul, blues och gospel.

Rent mänskligt var vi också väldigt lika. Vi skrattade åt samma skämt, blev hungriga ungefär samtidigt och behövde gå på toaletten ungefär lika ofta.
Afrika var annars en kontinent som jag mest hade förknippat med krokodiler och missionärer. När jag var liten hade vår familj kontakt med en familj som var missionärer i Afrika. Ibland kom dom hem till Sverige och visade färgbilder på svarta människor, gapande flodhästar och otäcka krokodiler. I mitt enkla barnasinne hade jag fått klart för mej, att i Afrika levde folk som inte visste någonting om Gud, förrän familjen Karlsson kom och berättade om Jesus.
Men nu stod vi i skivstudion för att sjunga. Bongani och Sipho lyssnade till mitt konstiga språk, lyssnade, härmade och sjöng. Det lät bra. Deras svenska uttal var helt begripligt, med en mycket intressant färgning av zulu. Jag förklarade vad den svenska texten betydde: – Sol, vatten och vind – utan dom tre elementen kan vi människor inte leva. Texten uttrycker glädje över skapelsen och tacksamhet till Skaparen.
Bongani och Sipho nickade att dom hade förstått.
När den svenska texten var färdigsjungen, fick jag en idé
– Finns det några ord på zulu, som skulle passa in i den här melodin?
– Hm, det måste vi fundera på.
Efter en stunds resonerande sinsemellan, sa dom
– Jo, vi har en mening som vi tycker passar: Dumisani Umvelinqangi siswe sonke, salo mhlaba.
– Det låter fint sa jag. Men vad betyder det?
– Prisa Skaparen, alla människor i hela världen!
Det passade jättebra i låten, så vi spelade in det.

afrika

Ungefär ett år senare kom jag att läsa en bok om zuluernas religion. Plötsligt studsade jag till, när jag läste ett ord som jag kände igen, ”Umvelinqangi”. Det var det ord som Bongani och Sipho hade valt, när dom sjöng om ”Skaparen”.
Jag läste vidare och fick klart för mej att ”Umvelinqangi” var namnet på den Skapargud som zuluerna hade trott på, långt före Kristus.
Och mycket, mycket långt före familjen Karlsson.