Sverige behöver en FOLKKYRKA!
Den svenska statskyrkans tid är förbi. Som väl är.
Men fortfarande finns det alldeles för mycket politik och tungrodd byråkrati inom kristenheten.
På ena kanten är det ritualer, påvedöme och biskopsvälde, på den andra en
karismatisk andlighet, med ännu mer auktoritära ledare.
Mitt emellan står alla människor, som på grund av ytterligheterna inte anser att den kristna kyrkan är nåt att ha.
Det som behövs är en kyrka för ”vanligt folk”, såna som Jesus vände sig till från början. En verklig FOLKKYRKA.
Ordet “kyrka” kommer från grekiskans “kyrios”, “herre” – en tidig synonym för Jesus Kristus. ”Gör alla folk till lärjungar” se Jesus till den första lilla grupp han samlade omkring sig. Och han motiverade sin uppmaning med att han hade ”all makt i himlen och på jorden”. Den makt han talde om var kärlekens makt och hans program var en världsvid gemenskap för alla folk – en FOLKKYRKA.
För 150 år sen började de så kallade ”folkrörelserna” växa fram i Sverige: Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, idrottsrörelsen – starka positiva krafter, som har format det samhälle vi har idag.
Men även ”rörelser” kan stelna i sina former. Hur dynamisk man än var från början, så har man till slut ändå ofta blivit en ”förening”… mer exklusiv än inklusiv. Tyvärr uppfattas ofta dagens frikyrkor ha höga trösklar mot ”vanligt folk”.
Helt tvärsemot vad Jesus ville. Och vill!
Den gamla svenska lutherska statskyrkan kallades faktiskt för ”folkkyrka” en gång i tiden. Fast med en helt annan betydelse. Då tillhörde alla svenskar automatiskt den kyrkan, vare sig man ville, eller ej. Tvångsdop eller fängelse och landsförvisning var alternativet.
Men det var då det: Religion när den är som sämst och som inte hade ett dugg med Jesus att göra.
Nu är det dags att ge ordet ”folkkyrka” dess rätta betydelse. En kyrka där vanligt folk kan känna sig hemma och alla har medinflytande. Där alla är välkomna, oberoende av ras, kön, religion, läggningar och uppfattningar, både ”judar och proselyter, kretensare och araber” (Nya Testamentet – Apostlagärningarna, kapitel 2) … ”nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ett i Kristus Jesus” (Paulus brev till Galaterna, kapitel 3)
Låga trösklar och högt i tak, där uppfattningar och åsikter få brytas mot varandra.
Inga högtravande former som stänger ute ”vanligt folk”.
Men inte heller ytlig glättighet. Bara äkta andlighet och sann mänsklighet.
Omsorg om varandra, om alla människor och om hela planeten.
De konkreta formerna för hur det här ska gå till måste få lösas på olika sätt på olika platser.
En folkkyrka måste vara demokratisk. ”Demos” betyder ”folk”. Jesus har gett sina lärjungar – FOLKET – sitt uppdrag!
© Ingemar Olsson