250 sidor • Hårda pärmar

Tro, pop & kärlek

En ung man i brytningen mellan 60- och 70-tal och hans slitningar mellan samtidens trender och sina egna rötter och ideal. 
Han började med ena benet i popbandet på Nalen och det andra i baptistkapellet Tabernaklet. Snart hade han blivit en alternativ förebild för en ung generation: Röda jeans, träskor och långt hår, pilotglasögon på näsan, gitarren på ryggen och Bibeln i bakfickan. Attityd, humor, Gud, kärlek och politik i osannolik förening.

Ingemar Olsson ställde många begrepp på huvudet redan från början, och i Tro, pop & kärlek berättar han livfullt och uppriktigt om de första åren i karriären, vad som hände bakom kulisserna – kompisarna, tjejerna, drömmarna och besvikelserna – och hur det påverkade hans liv och musik. Hur han mötte John Lennon, Janne Schaffer, Cliff Richard, Per-Erik Hallin och alla de andra och hur det färgade av sig i hans musik och texter.

Sagt om boken

Tro, pop & kärlek

• Jag skrattade högt!
(Ulf Domargård)

• Ingemar Olsson – en rebell mot dogmatismen. Jag kommer att läsa om boken och hoppas på ytterligare en bok.
(Sven Sjögren)

• Ingemar Olsson skriver förvånansvärt drivet. Det är ett stycke musikalisk tidshistoria åren kring 1968 med de utsvängda jeansen och palestinasjalarna … Ingemar Olsson med träskor och gitarr på ryggen … En nostalgikick för alla som var med. Hans musikaliska säkerhet och ödmjukhet, hans teologiska naivitet, hans politiskt goda vilja – allt beskrivs mycket sympatiskt.

(Bruno Sollerman – Broderskap)

• Ingemar skriver om tonårskärlek, frikyrkokultur, mognad, teologi, mänskliga rättigheter, ögonblicksbilder från skivinspelning i ett hönshus, om mötet med John Lennon, när Per-Erik Hallin åkte för att spela med Elvis. Men mest av allt delar han med sig av sin renodlade fascination över det stora vi kallar Livet.

Jag rekommenderar att boken – som behandlar de första tio åren av Ingemars karriär – läses jämsides med en genomlyssning av de sånger som hänvisas till i boken.

(Jani Edström – Missionsstandaret)

• Ingemar Olsson berättar … precis som i sina sånger, rakt på. Här i boken finns också den värme och underfundighet som gör hans sånger så omtyckta.

(Gunvor Karlsson – Värnamo Nyheter)

• Efter att som 12-åring ha debuterat i radion hos ”Farbror Sven” i Barnens Brevlåda blev han senare medlem i stockholmsgruppen The Sounds innan han började som soloartist. Denna bok berättar om åren 1965-75 då Olsson träffade artister som John Lennon och Cliff Richard. … som det står i baksidestexten, ”Gud, kärlek och politik i en högst personlig blandning”.

Och allt har kryddats med en rejäl dos rotnära rock’n roll.

(Rolli Fölsch – BTJ Bibliotekstjänst, häfte 08103079)

• Jag upplevde mina tonår igen.

(Annika Larsen)

• Nu kan Ingemar Olsson lägga en självbiografi till sin CV. En riktigt intressant sådan dessutom. Boken berättar om åren 1965 till 1975. Brottningskampen mellan baptistkapellet och den sekulära musikindustrin, funderingar rörande tro och politiskt engagemang, kärlek och sexualitet mm vävs samman med minnen från skivinspelningar, turnéer och privatlivet. Glädjande nog känns det aldrig tillrättalagt eller strikt frireligiöst som man kanske skulle kunna tro utan skildringen av de första stapplande stegen som musiker och vuxen ter sig ärlig och Ingemar blundar inte för känsliga frågor.

(Roger Bengtsson – Musiklivet)

• Många glada skratt och igenkännande leenden.

(Ulla-Carin Landin)

• Ingemar Olssons självbiografi ”Tro, pop & kärlek” väjer visserligen inte alls för de svåra och mörka stråken i livet. Men boken är skriven med en charmfull glädje till livet och en avväpnande uppriktighet. Man kapitulerar … … Med rockarens rätt ler han mitt i allvaret.

Hoppas att det självbiografiska skrivandet fortsätter. Olsson har ytterligare tre artistdecennier att berätta om.

(Erika Cyrillus – Världen Idag)

• Han blandar sina berättelser med träffande texter ur sin rika repertoar på ett mycket skickligt sätt. Man kommer bakom skalet på en av Sveriges mest betydelsefulla kristna sångare. Detta är en mycket läsvärd och intressant bok!

(Bengt Waldemarsson – Stridsropet)

• Det är få böcker som riktigt väcker mitt intresse… men det gjorde faktiskt den här!

Ingemars musik och texter har följt mig sedan 10-års ålder och de har, onekligen, betytt mycket för mig!

Jag känner igen kluvenheten inför mig själv, Gud och världen.

(Kristina Fryxell)