En gång till
Verkligheten är större
Kvar på perrongen
Plastic Paradise
Stunden just nu
Liten och stor
En sån Gud skulle jag kunna tro på
Storslaget
Nöden har ingen lag
Ge ge ge



En sån Gud skulle jag kunna tro på


Texten bygger på en ”prata”, ett litet stycke teater, som Ingemar har framfört många gånger tillsammans med gitarristen Janschie Börjesson.

"Många säger att dom inte kan tro på Gud. Och när dom beskriver den Gud, som dom inte kan tro på, förstår jag dom fullt och helt."

Det här är Ingemars ”jazzigaste” låt sen Livets egen lag (Genomskådad, 1976). Det beror också mycket på ”Stig Lindell’s Jazz Quartet, featuring Frank Ådahl”. Låten började ta form under Ingemars två veckor i Almuñecar, Spanien våren 2000.




EN SÅN GUD SKULLE JAG KUNNA TRO PÅ: Närbild av ett barnansikte, som är så ljust att det egentligen bara syns på avstånd. Över ansiktet faller skuggan av ett kors.
Foto:Per Johansson


En sån Gud skulle jag kunna tro på

          Ingemar Olsson


        Inga katedraler, inga sagoslott
        Inga torn och tinnar i det blå
        Ett par fattiga föräldrar och barnet som dom fått
        Evigheten given till dom små

        En så’n Gud skulle jag kunna tro på
        En så’n Gud skulle jag lita på
        Ja en så’n Gud skulle allting bero på
        Men det kunde bara vara en så’n Gud

        Inga processioner genom hela stan
        Medan alla flaggor går i topp
        Men en människa som lider med varenda litet barn
        Och som känt det själv in på sin bara kropp

        En så’n Gud ...

        En som förstår hur man känner
        När vännerna säger adjö
        Som grips av polis
        och blir oskyldigt dömd till att dö

        En så’n Gud ...


        © little beat music