En sån Gud skulle jag kunna tro på
Texten bygger på en ”prata”, ett litet stycke teater, som Ingemar har framfört många gånger tillsammans med gitarristen Janschie Börjesson.
"Många säger att dom inte kan tro på Gud. Och när dom beskriver den Gud, som dom inte kan tro på, förstår jag dom fullt och helt."
Det här är Ingemars ”jazzigaste” låt sen Livets egen lag (Genomskådad, 1976). Det beror också mycket på ”Stig Lindell’s Jazz Quartet, featuring Frank Ådahl”.
Låten började ta form under Ingemars två veckor i Almuñecar, Spanien våren 2000.
• lyssna
EN SÅN GUD SKULLE JAG KUNNA TRO PÅ:
Närbild av ett barnansikte, som är så ljust att det egentligen bara syns på avstånd. Över ansiktet faller skuggan av ett kors.
Foto:Per Johansson
En sån Gud skulle jag kunna tro på
Ingemar Olsson
Inga katedraler, inga sagoslott
Inga torn och tinnar i det blå
Ett par fattiga föräldrar och barnet som dom fått
Evigheten given till dom små
En så’n Gud skulle jag kunna tro på
En så’n Gud skulle jag lita på
Ja en så’n Gud skulle allting bero på
Men det kunde bara vara en så’n Gud
Inga processioner genom hela stan
Medan alla flaggor går i topp
Men en människa som lider med varenda litet barn
Och som känt det själv in på sin bara kropp
En så’n Gud ...
En som förstår hur man känner
När vännerna säger adjö
Som grips av polis
och blir oskyldigt dömd till att dö
En så’n Gud ...
© little beat music
|
